Hugger

Det hugger i maggropen och jag minns…

känslan av fulländad kärlek..

..utan att vara nära.

Att se sig själv i andra.

Att se sig själv i andra är en del i förståelsen för andras handlingar, men jag tror också att en del handlingar som det inte är meningen att man ska förstå.

Människor som gör illa barn på olika sätt  är en av dem.

Okunniga amatörpsykologer som klassar in människor i diagnoser

Det är skrämmande att läsa ibland. Människor som med hull och hår sväljer allt som skrivs på bloggar lite här och var.

Detta sker inte bara runtom på bloggar utan även utanför nätet i vardagen ”folkmun”.

Människor som delar in alla i olika diagnoser. Det kan vara psykopater, människor med autism,ADHD etc.

Läs på och lär er skilja på dessa. Vart och ett av dessa diagnoser har X-antal kriterier som behöver uppfyllas för att någon ska kunna klassas in i en diagnos.

Till exempel : Det räcker alltså inte att någon varit elak och uppvisat ett beteende som kan tolkas som brist på empati som gör en människa till en psykopat.

Jag är också trött på tolkningarna om ”brist på empati ” som många kvasi- amatörpsykologer gör. De som hänvisar till brist på eller avsaknad av empati utan att ha en blekast aning om bakgrund eller personen ifråga.

De som fastnat i ett ”psykopat tänk” och även de som inte har erfarenheter, som inte ser bortom sin egen visualisering för hur en människa skall vara ,agera och reagera för att uppvisa empati.

De som hävdar att en autistisk person är empatilös enbart grundat på denne inte visar förväntat uttryck.

De som inte förstår att reaktionerna inför olika situationer är fler än det finns människor. Individer som reagerar just i det nu som de befinner sig i. Allt spelar in.

Hur många har jag inte träffat på som hamnat i aggressiv affekt då de känt empati för någon som uppfattats som hotfulla för andra inkl den människa de känt empati för?

Svar: Tappat räkningen.

Hur många har jag inte träffat på som blivit helt handlingsförlamade och till synes apatiska när de upplevt empati i samband med en situation som varit dem övermäktiga och hopplös, och då tolkats som empatilösa för att de haft ett annat uttryck. ”Bara stod där och glodde”? Svar: tappat räkningen.

Hur många har jag inte mött som skrattat eller fnissat när det stått inför en situation som varit dem övermäktiga. Till och med inför människor med svår sorg men tolkats som empatilösa eller störda.

Svar: Tappat räkningen.

Är jag empatilös och psykopat för att jag är personligen less på människor som år ut och år in saknar viljan att kliva ur sin offerroll som de identifierat sig med? De som vägrar att se andra perspektiv. De som lever på andras medömkan Dessa är ett hån mot de som verkligen försöker gå vidare.

En sak är säker. Den bedömningen kan knappast någon kvasi-amatörpsykolog göra.

Sårbar nog att skjutas eller?

”Jag tycker om dig..särskilt när du är sårbar”

Öhh?? Nä ..vänta nu..

Pressad livssituation ger ökad längtan efter partner..

En sak som slog mig under den tiden jag hade sidan på en av dejtingsiterna var att jag fann att en viss andel män sökte kombinerad barnvakt & hushållerska.

Män med barn som valt yrken där arbetstiden styrs av organisationen. Yrken där det krävdes mer än 100% närvaro vid arbetstoppar. Män som hade barn som krävde omsorg den tiden de var på arbetet fram inpå småtimmarna.

En gemensam nämnare som urskiljde några män jag hade kontakt med från de övriga var att alla sökte en partner men av andra skäl.

Jodå, som de övriga så sökte de någon att dela vardagen med, men med en liten nyansskillnad som framkom mellan raderna efter en stunds messande.

Det underliggande vinstmaximerade resonemanget.

Ett slags byte ” Kvinnan erbjuds ett gott liv mot den tid hon kan ersätta honom i hemmet med hans barn och annat kring praktiska saker ..sedan ger det ena det andra osv ”.

Givetvis är detta inget som framkommer i klarspråk eftersom dessa få män själva upplevde annat. De upplevde sin situation som fruktansvärt pressad. Där ansvaret tyngde dem och upplevelsen av ensamhet blev påtaglig.

Underliggande tolkning: pressad situation och ökad ansvar gav längtan efter partner.

Det krävdes lite skriftlig verbal Judo fram och tillbaka innan bilden klarnade för mig.

De sökte i själva verket någon som kunde underlätta vardagen för dem, inte dela den med någon på alla sätt.

Detta tror jag inte är ett vanligt fenomen hos just singelmän i karriären utan jag tror att det förekommer hos både män och kvinnor oavsett yrken och bakgrund.

Där en pressad livssituation ger en ökad längtan efter en partner.

Ok..

Nu sitter jag och stör mig på allt som jag kan störa mig på.

jag stör mig på…att jag stör mig.

??

En sucker för genuinitet..

Att släppa en annan människa inpå livet innebär en risktagning. Då har man ett val antingen så öppnar man upp och visar vem man är..det genuina och äkta eller så fortsätter man att visa ytan. En bild som man anpassar till vad man tror den andra vill ha eller se.

En man kan berätta om jorden runt resor. Om karriären..om den ena lyckade affären efter den andra. Angeläget kan han måla upp en bild där han hintar om att valet av honom kommer att ge ett hus med välmående, glada barn springande runt och i ett rött hus med vita husknutar.

…men när han inte öppnar upp. När svaren är undflyende eller uteblir på försiktiga frågor jag ställer för att få en uppfattning om det inre liv eller annat som finns under all denna yta.

När ytan är viktigare för honom än annat. Då går jag till slut vidare även om ”pirret” och ”suget i maggropen” finns där.

Varför?

Jo,jag måste se människan. Min uppfattning är att människor som har en del i bagaget är ett plus för mig, men endast om de lagt det bakom sig och helt avslutat de kapitlen eller sidorna i sina liv.

Människor som inte har bagage, som inte känt på livet baksida. I relationer eller annat. Är intressanta i den meningen att jag kan ha oerhört givande diskussioner med dem men det är sällan jag känner den inre samhörighet som jag är ute efter i en parrelation.

Tystnaden som talar i samförstånd utan att ett enda ord växlas.

usch..fan vad jag suger. Jag är en sån sucker för genuinitet så det är skrämmande.

Leken…

Leken med ord får mina sinnen att sjunga. Jag kommer nog aldrig ifrån det. Mina ord är mina..att vända vrida på varje bokstav och sedan se..i efterhand vad det blivit.

När början av en mening blir något annat i slutänden än vad som jag egentligen tänkt. Det är som att flyga…

Regnpromenad…

Det blir en lång regnpromenad idag. Jag gillar barnsligt nog att gå ut när det regnar, men innan det så blir det en kopp kaffe till på balkongen..där tankarna får flyta.

(..rädslan hindrade honom från att närma sig. Rädsla inför att den varma slöja som dolde klarheten för iris skulle falla. Att förlora känslan var värre än att finna klarhet… //End)

Den förlorade bäddsoffan..

Jag köpte en bäddsoffa som både är snygg och skön att sova i…men det får jag inte plats i för jag har två vildar som kryper ner i den var och varannan kväll.

(..omtöcknad vaknade han. Svett dropparna skvallrade om drömmar ..fantasier om den bild han skapat av de ord han gjort till sina. Åtrån trasade sönder hans sinnen till oigenkännlighet och våldtog hans själ ..gång på gång…natt efter natt.)