Tråden..

I djupet ..en tråd som kliver följer de andra för en stund.
..men bara för en stund, i en bråkdels sekund.

Leken…

Leken med ord får mina sinnen att sjunga. Jag kommer nog aldrig ifrån det. Mina ord är mina..att vända vrida på varje bokstav och sedan se..i efterhand vad det blivit.

När början av en mening blir något annat i slutänden än vad som jag egentligen tänkt. Det är som att flyga…

Regnpromenad…

Det blir en lång regnpromenad idag. Jag gillar barnsligt nog att gå ut när det regnar, men innan det så blir det en kopp kaffe till på balkongen..där tankarna får flyta.

(..rädslan hindrade honom från att närma sig. Rädsla inför att den varma slöja som dolde klarheten för iris skulle falla. Att förlora känslan var värre än att finna klarhet… //End)

Den förlorade bäddsoffan..

Jag köpte en bäddsoffa som både är snygg och skön att sova i…men det får jag inte plats i för jag har två vildar som kryper ner i den var och varannan kväll.

(..omtöcknad vaknade han. Svett dropparna skvallrade om drömmar ..fantasier om den bild han skapat av de ord han gjort till sina. Åtrån trasade sönder hans sinnen till oigenkännlighet och våldtog hans själ ..gång på gång…natt efter natt.)

Enkelt…mycket enkelt

Lyfter kaffekoppen och lyssnar på regndropparna slår mot fönsterbrädan och forsar genom stuprännan.

Det är kanske inte alltid är så lätt att se dem..det där små enkla sakerna/händelserna. När och om de överskuggas av annat.

..men det är de som ofta som får mig att le..och må bra.

(Tog mina ord och gjorde dem till sina..)

Resan i självförakt..

När jag tittar tillbaka på mitt liv så är nog resan genom mitt självförakt som varit mitt livs svåraste.

Från första insikten om att det var förakt för mig själv som jag kände och inte för den människa som svek mig genom att vara otrogen, till insikt om ett mönster från tidigare relationer där en annan typ av misshandel förekommit flimrade förbi och sparkade mig i magen.

Inom mig fanns ett sådant förakt att allt handlade om kampen att förlåta mig själv för allt detta. Förlåta mig själv för att varit så dum att jag inte såg. Jag var dum nog att förlåta för att jag tänkte ”går vi mot samma mål så klarar vi allt”

Föraktet mot mig själv för att jag tog beslut som gick emot min magkänsla…att jag reducerade mig själv till ett inget.

Jag var inte värd att älska så dum vara jag. Visst utseendet hade jag för mig men det räknades inte. I mina egna ögon var jag ful, äcklig och inget värd. Det var inget jag berättade för någon utan bara min egen upplevelse som jag höll för mig själv.

Föraktet tog sådana propotioner att jag till slut hatade mig själv för att jag av alla människor kunde vara så dum…så naiv. Jag av alla människor borde veta bättre med mina erfarenheter.

En period av destruktivitet följde och män var mitt redskap..och mitt självförakt växte i samma takt som jag sårade de som kom i min väg. Bekräftelse på att jag fortfarande var gångbar på marknaden fick jag men det var inte det jag ville ha…

Jag såg det inte själv förrän senare, att jag bedövade mig ..det var det enda jag gjorde.

Det slutade med att jag låste in mig. Slutade att titta upp ..slutade möta blickar. Ägnade mig åt vardagen, arbetet ,annat, tankar..ord och rannsakan

Det tog lång tid innan jag lärde mig älska mig själv igen.

Ja…nu älskar jag mig själv.

Blank sida..

Tankar på ett slags slutgiltigt beslut om vägskälet som reser sig upp ur askan av det som en gång varit.

Tankar om kampen som funnit ett slut och en ny resa som påbörjats..

Då tid tappat sin innebörd och fyllt en mening

De lediga dagarna har varit välbehövliga. En stunds andrum där dagar och nätter vävts samman. Då tid tappat sin innebörd, men fyllt sin rätta mening.

Jag hittar egentligen inte de rätta orden mer än att jag och vildarna verkligen behövt det.

Att bara få vara..

Ljus..

Jag gick ut en stund och betraktade himlen som jag brukar göra. Där jag är nu…är det ljust dygnet runt.

När ljuset möter natten..där

solnatt…

Sanning och konsekvens

Vältrar mig i lusten att skriva utan tanke sanning och konsekvens. Illusionerna frodas i sinnen som förmörkas utan mål och slut.

Den berörda förblir oberörd endast när likgiltigheten är ett faktum.När huden smakat sista droppen av salt..finns ingen återvändo.