Sanning och konsekvens

Vältrar mig i lusten att skriva utan tanke sanning och konsekvens. Illusionerna frodas i sinnen som förmörkas utan mål och slut.

Den berörda förblir oberörd endast när likgiltigheten är ett faktum.När huden smakat sista droppen av salt..finns ingen återvändo.

En orgasm för själen..

Där satt jag lätt tillbakalutad i en bekväm stol och lyssnade till ljudet av rösterna runt omkring mig på gräsmattan.

Jag tittade upp mot trädet ovanför mig och samtidigt som rösterna omkring tonar bort framträder det ljud som bara vind och löv kan åstadkomma.

Vältrade själen  i nuet. I nuet under viskningarna av alla de blad som i vågor lät sig fångas av vindens smekningar.

…så otroligt vackert.

Är det så?

Är det så.. att tanken på att de skoningslösa känslorna av kärlek när som helst kan förvandlas till  rent hat.

Är det så…att människan flyr långt in i tanken, innan känslan av  närhet ens är född.

Är det så..

Ett enda andetag

Likt en fjäderlätt smekning av vinden…
lika djup som havet och
okontrollerbar som vågorna…
kom kärleken.

Fri som vinden lyfte den sina vingar av längtan…
tills den en dag…
i ett enda andetag…
finner ro.

Solnatt…

Efter ljus följer mörker…

efter mörker följer ljus.

Där natten möter dagen…

och solens flamma…

kväver skuggan.

Där

viskar  drömmarna.

Driv…

I mina ådror flyter…

det som driver.

Svepande som en viskning…

hårt och brutalt.

Bilden.

Solen bryter igenom de vita molnen som höjer sig trädkronorna.  Tankar i flykt skvallrar om drömmar om en bädd av  lenaste bomull.

Bomull som väcker  själar..som  skapar illusioner  av trygghet och evig ro.

Ja..

Då daggdroppar blir aska

I morgondimman förminner jag konturerna av det jag en gång glömt. Smaken av dagg når mina läppar som minns doften av de  illusioner jag skapat och återskapat.

En morgonen då daggdroppar förvandlas till aska och hud brinner…om och om igen.

Musiken når iris och jag blundar

Den ständiga illusionen mellan verklighet och fantasi.. ”Jag måste sluta förälska mig i ord” viskar jag rakt ut i mörkret och sätter mig upp i sängen.

Genom fönstret ser jag stjärnorna spela. Den vackraste symfoni  som ljus någonsin skapat når iris och jag blundar..för att jag måste

En verklighet..min illusion.

Tyst och stilla

Tyst och stilla lägger jag mina fingrar över tangenterna och låter dem spela över tangentbordet.

Tyst och stilla viskar jag bakom alla ord…